ingen hjärtaktivitet

Jag gick på ultraljud för att se vilken tid jag var i pga NUPP-test framöver.Jag såg mitt barn i magen och kände glädje, tills barnmorskan sa:Ja, det är ett barn iallafall......Jag förstod direkt att det inte stod rätt till. Vadå? Är det något fel?
Jag ser ingen hjärtaktivitet. Hela min värld rasade samman och jag brast i hysterisk gråt. Mitt barn fanns men levde inte. Jagkände mig så himla ensam. Jag ville bara hem.
Det visade sig att det dött bara någon/några dagar tidigare. Varför? Varför??????
Sen veckan dätpå fick jag tabletter som skulle stöta bort fostret, det är det mest hemska jag gjort....Ångest!!!!Sorg!!!!Smärta. Borta och fylld med tomhet istället!
Nu har tvåveckor gått och ledsamheten kommer över mig ibland. Hur lång tid kommer jag känna så här? Försöker fokusera på allt positiva imitt liv istället, som tur är har jag ju två barn sedan tidigare. Men jag längtade tills det här barnet skulle komma och utöka vår familj med mer kärlek.

Kommentarer
Postat av: mia

Beklagar! Jag förstår vad du går igenom. Det är oerhört smärtsamt. Jag råkade ut för samma sak då jag var i 6:e månaden. Skulle göra en rutinkontroll och då hittades inget hjärtljud. Allt hade sett fullt normalt ut hela vägen. Jag födde vår lilla son sommaren -09 och längtar fortfarande efter att bli gravid. Inget har hänt sedan då. Som tur är har jag en son på snart 4 som gjort mitt liv lättare att leva.

Hoppas att 2011 blir ett bättre år.

2010-12-29 @ 23:07:39
Postat av: 2barnsmamman

beklagar! vet hur det känns, jag fick reda på att min lilla hade slutat slå när den va i v14.

den hade legat en stund och börjat brytas ner av kroppen så jag behövde inga tabletter,kroppen skulle ta hand om det själv.

två dagar efter UL började jag störtblöda och krampa, kroppen försökte pressa ut allt men livmodern hade stängt sig för tidigt. fostersäcken hade fastnat i tappen och gjorde att jag inte slutade blöda. vart en ambulans i ilfart till OP för att plocka ut resterna annars hade jag nog förblödit. efter det ett MF i v5 utan större problem. och sedan en lyckad graviditet. lillen blir snart 6månader men det jag förlorade kommer jag inte att glömma!

styrke kramar!!

2010-12-30 @ 15:01:22
Postat av: maria

Jag vet att jag inte är ensam, men man känner sig så otroligt ensam....Jag beklagar era förluster och delar er glädje över era barn som ni har. Jag hoppas du Mia lyckas att bli gavid igen. Kram

2011-01-03 @ 12:18:19
URL: http://graviditetstid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0