graviditetstid

Som sagt i inlägg tidigare så gick slemproppen på morgonen vid halv 8 tiden. Jag lämnade Joel på dagis och sa att eventuellt så kom mormor och hämtar Joel.
Under dagen börjar jag få lite oregelbundna värkar, med ganska jämna mellanrum Lars jobbade i Stockholm, så jag ringde Julia när jag klockat värkarna på www.varktimer.se/  en suverän sida, och då en del värkar var med bara två minuters mellanrum. Julia kom hem och vi fortsatte att klocka värkarna.
Jag kollade på TV och lagade mat i ett lugn som inte visade på att det var dags att föda. Ett par starka värkar kom och jag var tvungen att hålla i diskbänken och tänka på andningen. Jag åt i lugn och ro och ringde mamma och sa att hon fick hämta Joel. Julia sa att du ska ju inte föda idag....Vid 14:00 så sa jag att vi åker upp till förlossningen. På väg dit så avtog värkarna, men när de väl kom så gjorde de så ont att jag var tvungen att stanna och andas. Halv tre ringde jag på klockan till förlossningen och de frågar om jag kan vänta då det bara fanns ett rum ledigt. Det gick bra sa jag. Ringde Åsa (min syster) som även denna gång skulle vara min doula och stöd.Jag sa att det var lungt och att värkarna var mer sällan nu. Hon jobbade och slutade klockan tre. Kvart i tre fick jag en jättestark värk och känner att jag är helt blöt på benen. Jag ringde på klockan och sa :Jag tror att vattnet gick. De tog in mig för att undersöka mig och sa "Det är dags att föda, du är öppen fem centermeter och har helt utplånad livmoderkant, det här går snabbt" Jag kände mig chockad och började gråta, nu händer det.... Julia ringde Åsa och sa att jag ska föda och eventuellt skulle hon inte hinna upp. Hon hann. Klockan 16 satt hon vid min sida och fick INTE lämna den, inte ens för toalettbesök:) Allt gick helt underbart och jag måste säga att den här förlossningen var den bästa av mina tre.Det enda som gjorde fruktansvärt ont var de sista två cm. Jag var mätt, utvilad och fullt närvarande och fokuserad.Det enda jag använde var lustgas, jag hoppas de aldrig tar bort detta hjälpmedeöl för oss kvinnor! 18:15 kom min andra underbara dotter till denna värld, tre dagar tidigare än beräknat förlossningsdatum. 30 Januari 2012

Tänk att jag numer har två underbara, vackra barn....En dotter och en liten son. Joel heter han just nu iallafall..... Vi är väl inte riktigt överens här i familjen. Han sover nu, egentligen borde väl även jag passa på att vila. När jag ammar på nätterna sitter jag och slumrar till. Ändå verkar han sova ganska mycket på nätterna. Jag ammar var tredje timma ungefär.
Okej och så till förlossningen. Jag åkte upp till förlossningen klockan 03 på natten den 18:e för att jag haft tre dagars värkar med 10 minuters mellanrum. Jag var helt slut och kunde inte sova, utan jag tänkte se ifall det hade hänt något. Jag var öppen tre cm och de kunde inget göra mer än skicka hem mig, då det var fullt på förlossningen. Jag fick två värktabletter för att sedan försöka sova när de verkade. (Men fortfarande sömnlös).

Framåt lunch blev värkarna starkare och starkare och jag ringde åter upp till förlossningen. " Jaså, är det 10 minuter i mellan kan vi inget göra , och så har vi fullt" Fick jag till svar. Jag vankade av och an här hemma för att försöka  få tätare mellan värkarna, men inget hände. Framåt eftermiddagen visste jag inte var jag skulle ta vägen utan jag ringde åter upp till förlossningen. Fortfarande dessa jäkla 10 minuters intervallerna. Jag frågade om man kunde få komma upp och se ifall något hände av dessa värkar (ifall jag öppnat mig mer). " Nej , det går inte vi har fortfarande fullt!, vänta tills det blir tre minuter i mellan värkarna". Då började jag att gråta, jag kände mig helt slut. Då säger hon att jag kan ju komma upp så jag kunde få mer smärtstillande och insomningstablett. Jag sa att jag kan ju försöka avvakta ett tag till.

Mer promenerande utan att det blev tätare mellan värkarna. Till sist orkade jag inte mer utan vi åkte upp klockan 18. Så fort dörrarna slog upp vid entrén så brast jag i gråt igen då hon frågade hur jag mådde. En ctg kurva sattes och en barnmorska kollade om jag öppnat mig mer. Nu var jag öppen 4 cm. Hon sa att jag kunde övernatta där för att få lite smärtlindring. Hon masserade även livmodertappen och gav lavemang, vilket ibland kunde sätta fart på värkarbetet. Värkarna blev starkare och tätare. Vid 23-tiden sa en barnmorska att vi ger inte Bricanyl (för att stanna av värkarbetet) utan du har öppnat dig till fem cm nu, så istället för att sova bered dig på att föda.

Jag ringde min syster som skulle vara med och berättade vad barnmorskan hade sagt. En timma senare var hon hos mig..... Den timman hände det saker, värkarna var nu etablerade och det gjorde riktigt ont. Visste inte var jag skulle ta vägen. Då frågade barnmorskan mig om jag hade testet profylax andning. Nej, det har jag inte och hon visade mig hur man skulle göra. Jag vill lova att det hjälpte. Jag var helfokuserad på andningen genom alla värkarna och det hjälpte!!!!!! Jag tror att profylax är en underskattad hjälp. Det var helt fantasktiskt, visst gjorde det ont, men det funkade att ta sig igenom den värsta smärtan. Senare blev det lustgas, vilket också fungerade bra. Klockan 02:29 den 19:e föds min lilla Joel med segerhuva och det känns helt underbart och overkligt. Jag(eller rättare sagt,en barnmorska) ringde Lars och Julia vid 01:30. Jag ville att de skulle finnas uppe på förlossningen för att höra våran lilla bebis första skrik. De hann, de var där en halvtimma innan han kom till världen. Sen fick de komma in och hälsa på vår lilla familjemedlem. Han var 51 cm lång och vägde 3 195 g.
 Min syster var ett otroligt stöd, då hon hela tiden fanns vid min sida och uppmuntrade mig. Hon får mig att känna trygghet och det kunde inte ha varit bättre. Hon fick klippa navelsträngen. Tack Åsa för ditt stöd och tack för att du flängt fram och tillbaka hit då jag tidigare trodde att det var dags.