graviditetstid

Vad är Pergotime?

Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska. Medicinen påverkar kvinnans äggstockar så att ägglossning sker.
Jag fick medicinen utskriven till mig för att ta en tablett dagligen under dag 5-9 i menscykeln. receptet skulle räcka till tre tillfällen. De kostade 81 kronor, undra om dessa kunde hjälpa mig?
Jag tog tabletterna och kände hur hela min kropp reagerade. Jag kunde inte sova och mådde fruktansvärt illa!
Egentligen skulle inte tabletterna ha skrivits ut förrän mannen hade kollat sin spermakvalité, men jag fick ändock hjälp!

På dag 10 fick jag en tid för att se hur jag reagerade på medicinen. Läkaren sade att hon såg ett ägg, vilket var bra. Hade hon sett flera ägg så skulle man inte ha sex, då skulle risken att få flerbarnsfödslar öka (i och för sig efter att ha längtat så länge så skulle jag tacksamt ha burit fler barn i min mage....)
Efter undersökningen sade hon att " nu är det bara att gå hem och ha lite mysigt..." Tanken var god, men stressen blev enorm och det blev totalt misslyckat, min man kände det och tappade lusten. Nu såg jag min chans gå upp i rök den här månadens ägglossning. Jag som mådde så jäkla dåligt av tabletterna, skulle jag ta dem igen? Jag gillar inte tanken att "leka Gud", att expremintera med hormoner, det kändes inte helt okej!

Den  2 september hade jag gått över tiden med tre dagar, men det hade jag gjort så många gånger förut. Dag 23 i min menscykel hade jag tagit ett blodprov för att se att jag hade haft ägglossning den månaden, efter min kur med pergotime. Det hade jag. Nåja, efter de tre dagarna över tiden så tog jag ett graviditetstest, vilket visade ett svagt, svagt  plus. Det var alltså positivt ! Jag trodde nog inte riktigt på mina ögon så jag ropade på min dotter Julia och hon bekräftade det. Lars var inte hemma, men så fort han kom innanför dörren så möttes han av ett stort flin. (=mitt). Jag berättade det för honom och han trodde nog inte heller på det eftersom strecken var så svaga.

Efter ytterligare ett par dagar med utebliven mens så gick jag till apoteket och frågade om man kunde lita på resultatet, trots att det var så svagt. Hon sade att det kunde man. Jag trodde inte på henne utan köpte ett till graviditetstest. Jag kissade på stickan och stod och väntade på resultatet. Sakta bekräftades det att jag var gravid!!!! Tänk att efter tre års längtan se det där pluset i rutan och känna att jag äntligen blivit gravid. Till en kostnad av tid, tårar och 81 kronor!!!

Längtan efter ett barn

Den som har längtan efter ett barn vet hur man känner sig då mensen kommer månad efter månad.... Jag vet, Jag har har hört den biologiska klockan tickat både högt och under lång tid.
Varje månad hade jag koll på när mensen kom och när jag trodde att ägglossningen ägde rum. Det blev självfallet en slags stress av hela ens sexliv just kring dessa fertila dagar, som inte alls var fertila dagar visade det sig, då den efterlängtade graviditeten lyste med sin frånvaro. I tre års tid ökade hetsen och depressionen. Jag kände mig mer och mer deprimerad och kunde inte ens glädjas när nära och kära gick i väntans tider.
Tillochmed när man gick på stan och möttes av stora graviditetsmagar kändes det som ett hån mot mig.
Det är inte så att jag är barnlös, utan jag har en dotter som är 16 år idag. Jag lever tillsammans med hennes far och det är med honom som jag har velat få ett syskon till vår dotter.
I början känndes det inte som ett problem, utan det var först när jag blev 34 år som jag började känna varför blir det inget barn? Vi hade oskyddat sex, dock vissa gånger "avbrutet samlag", eller som jag själv felaktigt sa en gång till en läkare "oavbrutet sex"!
Efter två års tid av längtan och den växande "avundsjukan" gentemot de som lyckades att bli garavida sökte jag hjälp på en kvinnoklinik. Jag genomgick alla tester för att se att jag hade ägglossning och var fertil. Det visade sig att allt såg bra ut, dock hade jag oregelbunden menscykel, mellan 30-45 dagar och kanske var det därför svårt att veta exakt när ägglossningen ägde rum.
Min sambo gjorde inga undersökningar, vet inte om han var rädd för resultaten eller om det helt enkelt var för att han tyckte att det räckte med vår dotter. Han kände iallafall till min längtan efter ett barn och var villig att gå med på att vi skaffade barn, dock skulle ansvaret ligga hos mig.
Efter alla tester och blodprov så lyckades jag få en överläkare att skriva ut pergotime till mig, jag kände inte till dessa tabletter utan det var så att jag frågade om det inte fanns någon hormonbehandling att få. Detta gavs bara ut till par där båda hade genomgått undersökningar, det vill säga att mannen skulle ha undersökt sin spermakvalite. Min man vägrade och ville inte vara delaktig i någon undersökning, utan ansvaret låg som sagt på mig och det var alltså mitt problem! Sanningen är att det blev ett problem för honom med, då han kände av min press och att jag bara ville ha sex vid ägglossningen. Vilket också blev sanningen då jag själv blev stressad och deprimerad då mensen kom. Jag vet att detta inte är bra för ett förhållande, men det var inte vad som var problemet för mig, utan det var att jag helt enkelt inte blev med barn.

Inom kort kommer jag starta en blogg om min graviditetstid, som inte helt varit bekymmersfri, men full med lycka! Jag kommer att ta upp hur det är att månad efter månad, år efter år längta till att bli gravid utan resultat. Hur känner man sig? Vad finns det för hjälp att få? Hoppas ni återkommer till min blogg då den kommer att vara en källa till information och av erfarenheter./ Hillevi