än var det inte över
Jag var på återkontroll där det upptäcktes att jag hade infektion och rester kvar i livmodern. Jag lades in akut för skrapning. Låg på gynavdelningen hela dagen och bara väntade(utan mat). För varje minut kändes det som om rädslan växte. Det var en liten operation sa man till mig, men man opereras ju inte varje dag. 20:30 så rullades min säng in genom lasarettkorridorerna till operationen. När jag väl var där brast jag i gråt och började skaka så jag hoppade. Jag frös och har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv. Jag hoppade och försökte andas lugnt....utan resultat. Till sist fick en läkare (tror jag det var) säga till narkossköterskorna "Kan ni inte ge henne något lugnande så hon slipper skaka" (Han var väl rädd att jag skulle skaka vid operationen). Jag började känna mig yr i huvudet och vid nästa sekund vaknade. Jag hade visst blivit sövd i nästa sekund. Nu frös jag inte iallafall,men grät ljudlöst. Hmmm....40 år och känna sig så liten!
