Ja, så växer man

Jag undrar hur stor man egentligen kan bli? Inte för att jag har gått upp speciellt mycket i vikt, (6 kg på 34 veckor) men allt sitter på magen. Det är inte helt lätt att inte sucka och stöna av att man känner sig otymplig, med stenhård mage (som att ha svalt en fotboll) och inte kan andas ordentligt. Barnet ligger så högt upp i magen att det trycker på mot lungorna. Har läst att det kan hjälpa att stå på alla fyra, men det funkar inte så bra....
Jag försöker att tänka positivt så klart (eftersom jag snart blir mamma igen), men det är ganska jobbigt just nu med sammandragningar, foglossning, sömnbrist och svårigheter att andas. Man vet inte riktigt var man ska ta vägen ibland!
Igår var jag för att gratulera en vän, det blev en snabbvisit må jag säga, fika och sedan dra. Trevlig man är... Nåja mina vänner förstår att det är "lite" jobbigt nu. Jag har inte sagt hur jobbigt det är för det känns så jobbigt att klaga, det är lättare att skriva det.(för enligt bloggstatistiken är det inte värst många som läser det jag skrivit). Och jag som skulle bli "bloggdrottning", med en topp på en dag med tre läsare :)he, he....Tack syrran för att du läser. Vad har du för bloggadress, så kan jag höja din statistik lite medan jag fortsätter att växa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0