Vändningsförsök
Är gravid i vecka 39. Skulle göra en tillväxtkontroll och då säger BM " Det här var en rackare, han ligger på tvären". "Va, nej han är fixerad", säger jag. Har sett på ultraljud vid en vanlig BMkontroll för tre veckor sedan och då sa BM att barnet var fixerad med huvudet nedåt. Likaså vid kontrollen förra veckan. Mitt fundusmått var dock för litet och hon skickade därför mig på UL.
Det här blev inte kul alls. Från att kolla tillväxten ledde det till ett vändningsförsök i senare på dagen. Jag fick komma tillbaka då jag skulle vara fastande. Jag sa glatt att barnet har nog vänt tillbaka sig för jag hade känt hur han bökade. De tittade på ultraljud och då visade det sig att barnet ytterligare roterat och ligger i sätesbjudning. Man tog CTG-kurva för att se att barnet mådde bra (fick ligga skitlänge, de glömde nog bort mig)" Efter ca två timmar så var det dags att göra vändningsförsöket. Två läkare och en barnmorska var med. Jag fick brickanyl och hjärtat rusade för fullt. Detta för att livmodern skulle slappna av. Så var det dags, de tryckte på av bara helvete (och borrade ned naglarna i min mage) Det gjorde så jäkla ont att jag kved och grät. Barnet rubbades inte trots tre kvinnor(läkare) som "misshandlade"mig. Det funkade inte åt ena hållet så de skulle försöka åt andra hållet... Lika jäkla ont och jag bad dem sluta efter ett tag då jag inte stod ut. Detta kan ju inte vara bra för barnet!!!!Det här med vändningsförsöket gjorde riktigt ont (gör fortfarande efter två dagar), faktiskt värre än att föda barn enligt mig. Men till er andra så kan jag också säga att vissa tydligen genomgår vändningsförsöket smärtfritt!!!! Så det är olika för alla. Läkaren frågade om jag ville föda vaginalt ändå, men jag sa nej. Då sa hon att då blir det planerat snitt tio dagar före beräknad förlossning. Den andra läkare svarade då att det blir lite svårt eftersom det bara är sju dagar kvar till BF.
Jag blev jätte ledsen då jag tyckte att barnet var redo och jag med för förlossningen. Jag har visualliserat, tränat avslappning och andningsteknik och även smörjt in mellangården med mandelolja för att bli lite mer "smidig och elastisk där nere"!!!! Så var det med den förberedelsen. Nu blir det planerat snitt två dagar före beräknad förlossning (Läs tisdag 5 maj)och detta var jag inte alls inställd på. Så tydligen även om det var fixerat så har de små liven egen vilja (om plats finns). Har någon varit med om liknande eller hört detta tidigare? Nu ska jag tänka positivt och det känns häftigt att faktiskt veta att senast på tisdag så har jag en son. Fast jag ska tillägga att jag mentalt inte varit inställd på detta och gråten kommer över mig ibland helt oväntat. Både på natten och dagen. Det känns som om jag har haft det tillräckligt jobbigt, men med självömkan så blir det inte så bra.... Nu är det som det är, du får helt enkelt ta nödutgången!
Det här blev inte kul alls. Från att kolla tillväxten ledde det till ett vändningsförsök i senare på dagen. Jag fick komma tillbaka då jag skulle vara fastande. Jag sa glatt att barnet har nog vänt tillbaka sig för jag hade känt hur han bökade. De tittade på ultraljud och då visade det sig att barnet ytterligare roterat och ligger i sätesbjudning. Man tog CTG-kurva för att se att barnet mådde bra (fick ligga skitlänge, de glömde nog bort mig)" Efter ca två timmar så var det dags att göra vändningsförsöket. Två läkare och en barnmorska var med. Jag fick brickanyl och hjärtat rusade för fullt. Detta för att livmodern skulle slappna av. Så var det dags, de tryckte på av bara helvete (och borrade ned naglarna i min mage) Det gjorde så jäkla ont att jag kved och grät. Barnet rubbades inte trots tre kvinnor(läkare) som "misshandlade"mig. Det funkade inte åt ena hållet så de skulle försöka åt andra hållet... Lika jäkla ont och jag bad dem sluta efter ett tag då jag inte stod ut. Detta kan ju inte vara bra för barnet!!!!Det här med vändningsförsöket gjorde riktigt ont (gör fortfarande efter två dagar), faktiskt värre än att föda barn enligt mig. Men till er andra så kan jag också säga att vissa tydligen genomgår vändningsförsöket smärtfritt!!!! Så det är olika för alla. Läkaren frågade om jag ville föda vaginalt ändå, men jag sa nej. Då sa hon att då blir det planerat snitt tio dagar före beräknad förlossning. Den andra läkare svarade då att det blir lite svårt eftersom det bara är sju dagar kvar till BF.
Jag blev jätte ledsen då jag tyckte att barnet var redo och jag med för förlossningen. Jag har visualliserat, tränat avslappning och andningsteknik och även smörjt in mellangården med mandelolja för att bli lite mer "smidig och elastisk där nere"!!!! Så var det med den förberedelsen. Nu blir det planerat snitt två dagar före beräknad förlossning (Läs tisdag 5 maj)och detta var jag inte alls inställd på. Så tydligen även om det var fixerat så har de små liven egen vilja (om plats finns). Har någon varit med om liknande eller hört detta tidigare? Nu ska jag tänka positivt och det känns häftigt att faktiskt veta att senast på tisdag så har jag en son. Fast jag ska tillägga att jag mentalt inte varit inställd på detta och gråten kommer över mig ibland helt oväntat. Både på natten och dagen. Det känns som om jag har haft det tillräckligt jobbigt, men med självömkan så blir det inte så bra.... Nu är det som det är, du får helt enkelt ta nödutgången!
Kommentarer
Trackback
